Grease!

Till den fantastiska musiken från filmen Grease har jag och P försökt bygga upp hennes puzzel. Dock kommer vi bara en bit på vägen hela tiden. Men tillsist är den väll klar ;)

 

Men som sagt Grease, minns första gången jag hörde musiken. Det var en av de första danslektionerna jag hade om jag inte minns fel. Vi fick höra en av låtarna vi skulle dansa till på slutshowen. Jag hade aldrig sätt eller hört någon låt från filmen tidigare. Men då får jag höra "we go together". Jag gick då i sjunde klass, inte alls så stor. Sedan så köpte jag nog filmen för att kunna kolla på den å se vad de egentligen var för musikal som jag skulle dansa till. Och upptäckte den fantastiska filmen.

 

Och jag upptäckte att jag älskade att dansa samma termin. Höst terminen i sjuan. Hoppade sedan över att dansa på våren i sjuan, skulle då få åka 6 mil för att dansa ca en timme i veckan. Men i åttan dansade jag hela läsåret. I nian dansade jag även hela året. Men vårterminen så började jag i en grupp som hette "Minikix" alltså den gruppen man fick gå innan för att bli bättre på att dansa innan man kom upp till "Kix" dansgruppen som fick små jobb uppdrag och sådant. Vist jag var med på vissa tillställningar jag också fast jag var med i minikix då de behövdes folk. Men jag ska ju välja gymnasium. Och då väljer jag ett gymnasium ca 16 mil hemifrån, men enda anledningen till att jag väljer det är för att kunna gå Estetisk dans. Den dagen jag tackade ja gjorde jag ett av mina största beslut jag någonsin gjort. Och kanske mitt bästa hittills. Ångrar inte en minut. Men saknar min klass, alla danslektioner och all glädje som alltid infann sig på estraden. Jag menar alltså att jag saknar tiden på gymnasiet. Det är snart två år sedan jag gick ut. Saknar all dans och fart och fläng...

 

Nu får väll någon i klassen bli arg, men jag gillar denna bild. Det är bilden från våran sista föreställning. Den som vi helt själva hade bestämt tema och sådant till. Ordningen på danserna, vissa hade vi skapat själva. Vissa hade vi lärarna skapat. Men som sagt det är ett tag sedan nu. Livet går vidare med massa trevliga minnen.

 

Men jag är väldigt stolt över mig själv att den sjunde klassaren jag var för flera herrans år sedan gjorde ett sådant bra beslut att började dansa.

 

Har ni något från ert liv som ni är väldigt stolt över?

 

// Puss och kram Jasmine



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jasminejassis

Film, musik, konst, utbildning och annat i min vardag.

RSS 2.0